Drygt 20 år in i karriären har Paradise Lost utvecklats till en nivå som är få band förunnade att få göra.BETYG: 4, Ute 23 april
Paradise Lost var ett av de där banden som var svårplacerade på metalkartan när de kom fram. De bröt inte direkt mot det gångna seklets metaltradition där Maiden och Priest regerade, men de följde den inte heller. En länk mellan det gamla och det nya. Mellan 80 och 90. De utvecklade metal i en tid när alla (musikskribenter) sa att metal var död. De kom inte från Seattle.
Tragic Idol är bandets 13:e album under en karriär som sträcker sig över 20 år. Frågan du måste ställa dig är, äger ett sånt band fortfarande relevans? För egen del behövde jag inte ens höra halva plattan för att vilja svara ja på den frågan. Paradise Lost är inte längre en länk mellan olika stilar, utan ett fundament för alla. En urkälla att dricka ur på samma sätt som Sabbath, Venom eller Motörhead är det.
Jag tänker inte beskäftigt börja beskriva hur Tragic Idol låter. Tänker inte börja leta influenser eller jämföra sound. Tänker heller inte påstå att den är den bästa bandet gjort. Allt jag tänker göra är att beskriva den som ett musikaliskt rum där alla får plats. Där alla har något att hämta.Tänker du öppna dörren och kliva in?
Bästa spår: Fear of Impending Hell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar