Det börjar precis så hårt som man vill att det ska börja. Men redan på spår tre på kommande plattan "Solna" låter the Nomads förvånansvärt trötta.BETYG: 2, Ute 21 april
"I am at the bottom of a bottomless pit" är det första som Nix Vahlberg sjunger på kommande plattan. Men faktum är, att det är just där och då som plattan har sin absoluta höjdpunkt.
Likt en långdistanslöpare som går ut lite för hårt, vevar the Nomads igång plattan med på ett sätt som visserligen varken är nyskapande eller originellt, men väl så garagedoftande som man vill att de ska vara. Men så snart "Hangman´s Walk" tonat ut, är det som om både energi och idéer tar slut.
Låtar som "Good times will do me good" och "You wont break my heart" känns faktiskt mer som något Christer Björkman skulle välja ut till Schlager-SM "för att få lite mer rockkänsla i programmet", än spår värdiga ett av landets mest inflytelserika rockband de senaste 30 åren.
Visst finns det stunder där man tror att "Solna" trots allt ska lyfta igen. Avskalade "Cant go back" och Ramonespastischen "American slang" får godkänt, men de blir aldrig mer än som korta, elektriska stötar innan schlagersmeten börjar flyta på nytt.
Till slut ger jag upp, loggar in på Spottan och letar upp "A Certain Girl" istället. Bara för att inte glömma hur sjukt bra the Nomads egentligen är.
Bästa spår: Hangman´s Walk
Fler recensioner av HårdrockarPappan
Naglfar: Teras
Baby Jane: In the Spotlight
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar