För några år sedan gick min bäste kompis Magnus på Wasp-konsert, jag tror det var i Scandinavium (det var långt ifrån fullsatt). Efter någon timmes gig gick plötsligt Blackie och grabbarna av scen, utan närmare förklaring. Folk blev dock inte så förvånande, alla väntade sig en snabb återkomst med ett antal kraftfulla, sprakande extranummer. Men inget hände, förutom att lamporna så småningom tändes och nån roddare lät mp3-musiken börja strömma ur PA-systemet. Magnus gick snopet därifrån, för att nästa dag även konstatera att giget inte recenserats av en enda tidning. Han började närapå så smått tvivla på att spelningen ens hade ägt rum, kanske var alltihop bara en dröm.
Varför berättar jag det här? Jo, för att jag kom att tänka på den historien igår när jag lämnat Vince Folke på dagis. På vägen hem passerade jag o Tommy Gösta en ambulans, där två vårdare höll på att lasta in en gammal kvinna. Hon var nog inte död, men hon var knappast heller medveten om sin omgivning, där hon låg på en brits inlindad i filtar. Hon flyttade från sin lägenhet nu, hon kommer aldrig tillbaka. När jag hämtade Folke på eftermiddagen, stod redan Stadsmissionen utanför samma port och lastade in, vad som måste ha varit kvinnans bohag, i en stor flakbil.
Kvinnan jag såg är knappast unik. Det är så det slutar för de flesta av oss. Som en Wasp-konsert. Musiken tystnar, folk rycker på axlarna, går hem, glömmer. Det blir inga fyrverkerier, bomber eller flygande trumset. Inga extranummer över huvud taget.
Så vad lär vi oss av det? Jo, att aldrig spara de tyngsta riffen till sist. Strömmen kan gå fortare än du anar, eller så surnar bandledaren till och säger att: "Nu går vi av." (Det var väl det som hände i Scandinvium, kan tänkas.) Lira dina fränaste solon så fort du får chansen, lira så att strängarna ryker. Du kan alltid köpa nya.
Det här är ett trivialt resonemang, jag vet. Det är sagt tusen gånger förut, på tusen olika sätt. Likväl tål det att upprepas, för vi verkar ha förbannat svårt att fatta hur sant det är.
God Natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar