Listan V 50 - Äntligen lite liveröj för HP

Söndag vecka 50, herrens år 2011. Då ska vi lysa upp midvintermörkret med lite veckolista. Betygssymboler denna vecka, jul-hårdrock.

En svår genre där jag inte gör anspråk att ha full koll. Men min favorit bland hårdrockar-jullåtar är faktiskt Gene Simmons version av "When you wish upon a star" på solo-albumet. Så den får bli toppbetyg. Sen gjorde DAD en lite småkul grej på 1990-talet med den lätt bisarra Sad Sad Christmas, så den får bli medelbetyg. Bottenbetyget blir en hel platta faktiskt: Twisted Sisters Twisted Christmas som kom för några år sedan. Systrarna går Black Ingvars och man vill bara ... ja ni fattar.

Hur som helst: Här är HårdrockarPappans vecka i tre korta stycken:

VECKANS WHEN YOU WISH ...
HårdrockarPappan kom i väg på hårdrocksgig. Och det tillhör inte vanligheterna kan jag säga. Men i går på Göta Källare såg han Released - Live and Unsigned-galan. Förutom bra band som Massdistraction och Saint Deamon (bilden) vände Dregen plattor med den äran. Nice. Enda debaklet var att konfrencier Mattias Lindeblad påstod att Toya, gitarristen i Saint Deamon kommer från Örebro. Det gör han inte, han bara bor där. Han kommer från Falkenberg.

VECKANS SAD SAD CHRISTMAS
Vince Folkes fina avslutning i simskolan, där simlärare Kickan lät lucias krona med levande ljus flyta i bassängen, till ackompanjemang av barnens vackra sång. Intet öga torrt i den simmhallen.

VECKANS TWISTED CHRISTMAS
Det förbannade slasket. I say no more.

Och så här glad blir Tommy Gösta ...

När han får äta banan och lyssna på Mustasch kommande platta, Sounds Like Hell, Looks Like Heaven, på en och samma gång.

Betydligt gladare än i onsdags med andra ord, då han fick inte mindre än två vaccinationssprutor på BVC. En upplevelse som ur TG:s perspektiv nog snarast kan beskrivas genom den store Trent Raznors klassiska rader: "The needle tears a hole, that old familiar sting."

Även HårdrockarPappan gillade Mustasch kan meddelas. Mer utförligt beskrivning kommer vad det lider.

Ha det bäst.
/HP

Hårdaste klappen: Listorgie över metalåret 2011

December är snart halvvägs. Dags att summera hårdrocksåret 2011. Här får du HårdrockarPappans 20 i topp, plus en massa andra sköna listor. Håll till godo.

Okej nu kör vi och vi börjar med ...

ÅRETS LÅTAR
Av utrymmesskäl listar jag de fem bästa metallåtarna. Resten hittar ni här.

1. The Haunted: No ghost.* Årets låt från årets platta.
2. Graveyard: RSS. Retrometal at it`s best.
3. Arch Enemy: Through the Eyes of a Raven.* Tuuung.
4. Foo Fighters: I Should have known. Handlade den om Kurt egentligen?
5. Michael Monroe: Trick of the Wrist. Vilken jävla skräll. Gubben kan än.
* Ej tillgänglinga på Spotify.

ÅRETS PLATTOR
1. The Haunted: No Ghost. Alldeles för lite uppmärksamhet kring den. Det tycker både jag och Danko Jones (i senaste CloseUp.)
2. Graveyard: Hisingen Blues. Se motivering ovan.
3. Foo Fighters: Wasting Light. En platta som bara växte och växte för var vecka.

ÅRETS TEXTRAD
I killed a man, cause he killed my goat. Curl of the Burl, med Mastodon. Tranströmmer-nivå. Lätt.

ÅRETS TREND I
Retrometal, med Graveyard i spetsen. Fast nog kom den av sig lite när Opeth trampade rätt i prettoklaveret. Lyssna då hellre på mindre kända, men väl så bra, Gordon Fights.

ÅRETS TREND II
Black Metal. Åtminstone på Södermalm i Stockholm. Lite zzzzznarkvarning på den. Skulle inte ta på mig en massa lån om jag var medlem i Watain, bara för att pengarna rullar in just nu. (Om dom nu gör det.)

ÅRETS SKÄMT
Methahahallica och Lou Reed. Fast Hitler-filmen var nästan ännu roligare. Kolla in här.

ÅRETS TRÅKIGASTE
Att Century Medias artister försvann från Spotify.

ÅRETS KONSERT
Ingen jävla aning. HårdrockarPappan har två barn i dagisålder. Han går aldrig på konsert.

Listan V. 49 - Holy Diver! Vince Folke simmar

Veckan lider mot sin Grande Finale. Dags att pula i hop en lista igen. Betygen den här veckan får namn efter plattor som gjorts i år. Det här blir också en liten teaser inför veckan som kommer. Då blir det många listor över året som gått.

Toppbetyget lånar sitt namn av The Haunteds Unseen. Årets platta, kort och gott. Medelbetyget får heta Th1rt3en, som gjordes av Megadeth. Den var faktiskt oväntat bra. Inte minst med tanke på det minst sagt märkliga framträdandet på Ullevi i sommar. Slutligen, bottenbetyget, haha, självklart med namnet Lulu, som spelades in av ... hrm ... Metallica och Lou Reed.

Nu gasar vi.

VECKANS UNSEEN
Vince Folke tog sina första simtag utan dyna. Så jävla metal.

VECKANS TH1RT3EN
Att Tommy Gösta vuxit i Vince Folkes gamla Ace Frehley-tisha. Den kommer att sitta som en smäck på honom framöver.

VECKANS LULU
Att jag har fått en ärrbildning på hornhinnan som gör att jag måste ha glasögon hela dagarna. Regn och imma, imma och regn. Får snart skaffa vindrutetorkare om det fortsätter så här.

Natti natti

Så förstår du Eurokrisen - Med Ace Frehley

I kväll träffas EU:s ministrar för att försöka rädda euron. HårdrockarPappan hjälper dig att förstå Europas krisen. Till min hjälp har jag the hottest band in the world: Kiss.

Metoden är enkel: Diverse medlemmar som spelat i Kiss, får här representera var sitt euroland. Glasklart? Inte? Fortsätt bara läs, så hajar du.


GENE SIMMONS: TYSKLAND
Den odiskutable bandledaren. Störst och rikast. Förväntar sig att de andra gör som han säger. Lämnar han bandet är allting över.

PAUL STANLEY: FRANKRIKE
Den som snackar mest under gigen. Ser sig själv rätt mycket som bandledare, men alla vet vem som i slutändan bestämmer (se ovan).

ACE FREHLEY: ITALIEN
Klart högst rock n roll-faktor. Har egentligen en ruggig potential, men tyvärr också lite väl förtjust i droger och vin.

PETER CRISS: SPANIEN
Ännu en av de mest kända och centrala medlemmarna. Helt utan rock n roll-faktor dock. Visade sig ganska lätt att ersätta.

ERIC CARR: IRLAND
En liten knatte som det är omöjligt att inte gilla. Festade mest av alla så länge festen pågick. Men drabbades tyvärr så svårt av sjukdom att han till sist avled.

VINNIE VINCENT: GREKLAND
Bjöds in med armbågen. Betedde sig som ett svin. Snabbt hatad av de andra medlemmarna, fick så småningom sparken.

BRUCE KULICK: FINLAND
En relativt obetydlig medlem, jämfört med ovanstående. Men bidrog ändå i det tysta till att skapa viss stabilitet i bandet efter lång turbulens. Var faktiskt medlem i över 10 år. Betydligt längre än föregångaren Ace (återföreningen ej inräknad). Gled liksom ur bandet utan att någon riktigt märkte det.

Tommy Thayer/Eric Singer/Mark S:t John: Välj fritt bland länder som Cypern, Malta, Luxemburg, Slovenien och Estland.
Fullständigt betydelselösa medlemmar.

Ha det bäst, eder euroanalytiker
/HP

Starchild hade fel - snart väljer alla att inte välja

Baby, you got to tell me yes or no, sjöng Paul Stanley i låten Got To Choose 1974. My ass, säger HårdrockarPappan. Ingen kommer att behöva välja någonting i framtiden, och Marcus Birro blir den nye Hyland.

Fick min första subscriber till en playlist på Spotify nyligen. Det fick mig att fundera på det här med valfrihet. Den här valfrihets-utmattningen har man ju känt i över ett årtionde snart. Elbolag och dagis och tillbehör till kotletten på krogen och mobilabonnemang och Viasat eller Canal + eller boxer-Robert eller bag in box eller flaska eller fiska eller vad det nu var man skulle göra egentligen.

Att då välja någon annans playlist på Spotify istället för att göra en egen är ju ett sätt att slippa i alla fall några val. Och visst nosar man numer, medvetet eller omedvetet, lite hela tiden efter möjligheter att slippa välja.

Ta Twitter till exempel. Visst, du måste fortfarande välja något att säga, men hur långrandig du ska vara, det har någon annan valt åt dig. 140 tecken. Eller All Inclusive när vi åker utomlands. Det är stort nu. Och ingen väljer nåt. Frukost klockan 8.00. Poolgympa 14.00. After Noon Tea klockan 17.30. Gin och Tonic? Nix, här dricker vi bara lokalt tillverkad sprit. Sedan har vi elbörserna som hela tiden håller koll på vilket elbolag som är billigast, Lina som med sin matkasse bestämmer vad du ska äta och Janne Josefsson som bestämmer vad du ska vara förbannad på.

I framtiden kommer det bara att bli mer och mer sånt. Restauranger med bara färdiga menyer kommer att poppa upp som svampar. Systembolaget kommer att gå tillbaka till att bara sälja lantviner från olika länder, vita eller röda, spanskt, franskt eller italienskt. Thats It. Och tv blir som förr. En kanal. En programledare. Marcus Birro blir den nye Hyland.

Kom ihåg var ni läste det först. Och här en länk till Spotify-listan jag skrev om. Den innehåller årets 26 bästa hårdrockslåtar. Anslut dig, du också.

***

Till sist, apropå ingenting alls, så simmade Vince Folke sina första simtag utan flytdyna idag på simskolan. Bigger than Life, som NY Times skrev när Kiss originaluppsättning återförenades 1996.

Listan V 48 - En smäll av revbensspjäll

Väntan är över. Söndagkvällen är här, och med den veckans lista. Den här veckan hämtar vi betygssymbolerna från skiv-aktuella Rammsteins digna låtskatt.

Toppbetyget får heta Du Hast, jag har alltid gillat tvetydigheten i refrängen. Mellanbetyget får heta Benzin, eftersom det är Vince Folkes favorit. Och bottenbetyget är självklart Amerika. Hur tänkte man där egentligen?

Nog svamlat, här kommer listan.

VECKANS DU HAST
Öl-kväll med Love i fredags. Vi var så oerhört värda den. 18.00 bänkade vi oss på Southside vid Zinken tillsammans med cirka 150 bandysupportrar, eftersom Bajen hade hemmamatch ett stenkast bort. Men det gjorde inget. Bandysupportrar är förmodligen världens trevligaste idrottsbesökare. Vi blev sittande i sju öl, en Steak and ale-paj och en portion revben. Lite kaffe och whiskey blev det visst också. Sedan var vi färdiga. Men det var mycket trevligt.

VECKANS BENZIN
Göstas Kiss-body. Den är faktiskt brutalt cool, som ni kan se den på bilden ovan. Flickan till vänster är kusin Liv, kanske den kusin i vårt land som är mest Metal av alla.

VECKANS AMERIKA
Hade jag vetat att man blir så sjukt trött, och till och med får ont i huvudet, av revbenen på Southside, hade jag beställt in någon annan mat. Fast enligt Love fick man tydligen lika ont i skallen av pajen.