Vi gick till Drakenbergs parklek i dag på eftermiddagen, Vince Folke, Tommy Gösta och HårdrockarPappan. Det här är kanske inte världens mest PK grej att säga, men parklekar är inte riktigt min grej.
Alltså, det är svårt att neka till att känslan man får i en parklek påminner rätt mycket om den som en gammal hårdrockare får när han/hon går på 90-tals-introtävling med ett gäng indiepopare, på typ Strand Hornstull eller liknande. (I mitt fall läs: Harald Pålbrandt och Stefan Karlsson). Man sitter där under låt efter låt som ett levande frågetecken, samtidigt som HP och SK knäcker det mesta före fjärde takten. "Men den här måste du kunna", säger dom. "Det är ju Sultans of Ping." "Nope. Aldrig hört."
Det är lite samma med parklekar. Ungarna stojar som galna runt en med trehjulingar, bandyklubbaor och slänggungor och man tänker: "Jag är inte riktigt målgruppen ändå." Fast Vince Folke diggar det som sjutton, och Gösta säger inte nej till en långsam swing i babygungorna, så vi lär gå dit fler gånger.
***
Betydligt schysstare lektajm då på förmiddagen. Jag och Vince Folke byggde två borgar, en av Duplo och en av gamla hederliga träklossar. Sen delade vi in Folkes playmobil-riddare i onda och goda och lät dem förgöra varandra. Det var ett slag värdigt att beskrivas i vilken Hammerfall-låt som helst. Vi snackar drakar, trollkarlar, lejon och flygande riddare. Det hela pågick ända tills Tommy Gösta vaknade och krävde bruna bönor och potatismos på stört.
En på det hela taget lyckad dag.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar