Så här långt i bloggen har jag i i första hand använt musiktermer som metaforer för vad som pågår i mitt liv. Så icke i kväll. För idag har jag och Folke för första gången jammat ihop, på riktigt.
Folke fick en Ukelele för två jular sedan. Lite för tidigt naturligtvis, men va sjutton. Jag måste ju i alla fall med gott samvete kunna utesluta möjligheten att han skulle ha varit musikaliskt underbarn. Ukken har mest legat och skräpat men så för ett par veckor sedan framkastade jag försiktigt möjligheten till Folke att jag skulle kunna lära honom några ackord nu när vi är hemma så mycket tillsammans.
Och idag gjorde vi slag i saken. Och jag måste säga att Folke visade ett stort intresse. Vi började med D-ackordet, som på en Ukke endast innebär att man trycker ner ringfingret på band 3, tunnaste strängen. Folke låg och hamrade på sitt D medan jag körde en vanlig 3-ackordsrunda och sjöng en av få hårdrockslåtar som passar till Ukelele: I used to love her, med Guns n Roses. (Jag gick inte in så noga på vad den handlar om. "Take it for what it is", säger ju faktiskt Axl mitt i låten, om man lyssnar noga på studioversionen.)
Efter vi hade lirat den några gånger gick vi ut och lyssnade på originalet. "Det ska vara trummor också", konstaterade Folke. Så då gick vi in och hämtade hans rytmägg som han fått av Stella Wendick. Sen körde vi I used to Love her med ägg och Ukelele ett tag. Folke skötte ägget. Mycket lyckat.
Senare på kvällen plockade vi fram instrumenten igen. Folke provade då sitt första G-ackord, och att byta mellan D och G. "Jag kan inte" sa Folke efter två försök. "Men hur många gånger tror du att pappa har övat på det där. Kanske 10 000 gånger", sa jag. "10 000", sa Folke och tittade konstigt på mig. Sen körde vi på ett par gånger till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar