måndag 7 maj 2012

Därför får Gene och Dave fortfarande min respekt

Igår var det partiledardebatt på TV. Kan bara konstatera att Stefan Löfvén har lite att lära av Gene Simmons och Dave Mustaine.

Det är lätt att garva och skaka på huvudet när Gene Simmons säger att han stödjer den tokkonservative mormonen Mitt Romney. Eller när Dave Mustaine tillkännagav att han satsade sitt kort på böghataren Rick Santorum.

Sen börjar man kolla på partiledardebatten i SVT:s Agenda.

Där står Stefan Löfvén och vägrar att ta definitivt avstånd från att folk ska få tjäna pengar på vård av gamla och sjuka. Tar inte tydligt avstånd från att exportera vapen till diktaturer. Och den fråga som Socialdemokraterna drivit hårdast i de senaste årens debatt, den om sjukförsäkringen, tar han över huvud taget inte upp. Betyder det att alla långtidssjuka i Sverige nu är friska, alternativt döda? Är frågan löst?

I det läget känns Gene och Dave ändå som en frisk fläkt. De står upp för att de stödjer politiker som anser att staten inte har något ansvar om du blir sjuk. Staten ska bara lägga sig i en enda del av den medicinska utövningen, och det är aborter. Det ska staten förbjuda. Medborgarna får klara sig bäst de kan - utom när det gäller kvinnors livmoder, äggstockar, hjärta och hjärna. Någon måtta på nattväktarstaten får det vara.

Men tyck så då. Tyck vad du vill. Men säg högt vad du tycker, som Gene och Dave. Då vet jag hur min fiende ser ut. Jag kan ägna mitt liv åt att bekämpa dina åsikter (även om jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.)

Till slut gav jag upp och bytte jag kanal. Milan mötte Inter. Rött lag mot blått. Jag höll på de röda. När det gäller partiledardebatten är jag fortfarande osäker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar